Nu ska jag börja blogga igen, kul va?
Nä men man är ju inge vidare på det här, men såfort jag tappar bloggandet saknar jag det igen. Så därför tänker jag ge det en chans eftersom jag mår bra av att skriva. Ibland ifrågarsätter jag bloggandet och tycker att det är jätte töntigt att skriva om sitt liv, och sen ändrar jag mig och tänker att det inte spelar någon roll. Många tycker att det är töntigt, men jag gör inte det. Jag älskar ju det här. Skrivandet och att få läsa om andras liv och få inspiration till sitt eget liv.
Sommaren är ju ett skämt som alla vet och därför blev det Turkiet i en vecka, vi kom hem igår. Jag åkte med mamma och hennes kille och det tänker jag ALDRIG mer göra om =). Jag tänkte att jag har blivit mogen och att det kan vara skönt att bara åka och ta hand om sig själv och läsa en bok. Men ack så fel jag hade. Att åka till Alanya med två gamlingar är INTE min grej! Men boken jag lästevar iaf skitbra! Cirkeln heter den iaf om ni har hört om den? Kan varmt rekommendera den. Men lite skönt var det att få sol och bad även om det var för varmt. Vad klagig jag låter nudå, men 50 grader är ganska mycket. Mamma svimmade liksom.
Hur eller hur så vill jag berätta om en himla sorglig och dramatisk händelse som vi fick vara med om på resan hem. Det hela började när vi skulle ta bussen från hotellet i Alanya till flygplatsen till Antalya. Mamma och jag är först på bussen och bänkar oss längst fram. Människor hoppar på och bussen börjar bli full. Då ser vi en man från fönstret i bussen som inte kan gå själv. Han är en svensk som också ska på bussen. Mannen får hjälp av andra svenskar och mamma och Tapio (mammas gubbe) tror att han är skadad och börjar hetsa att vi ska flytta på oss så att han kan sitta längst fram. Jag var trött och tjurig och säger att vi ska vänta eftersom att han kanske kan sitta på de två platserna brevid oss, eftersom apollo tjejen kanske kan sitta nere vid chaufförn. Så blev det.
Det visade sig att mannen inte alls var skadad, han var DYNGRAK! Han stank sprit och först förstod vi varken in eller ut. Hans fru fick plats bakom oss och hon började med en gång prata. Hon sa att hon inte skämms längre eftersom det inte är hon som har problem utan mannen. Hon sa också att han är ju periodare och blir helt jättefull ett par gånger om året men det tror iof inte jag på. Tydligen reste dom med sina barnbarn på tio & sju år. Frun säger också att första veckan gick väl an men den andra veckan hade ju inte varit rolig. Han hade ju varit så full och ramlat med huvudet ner i badrumsgolvet. Kändes ju som att han hade fått en smäll för att hans ögon var hel stirriga och liknade sids i ice age´s. Han började gruffa och ha sig och ville ha vatten och det fick han. Han kunde inte ens dricka och hällde allt på sig. Så sorgligt alltihop.
I alla fall så anländer vi till Side som är halvägs till flygplatsen. Där stannar man för ett mat & dryck stopp och möjlighet till toalett. Alla går av busen och frun som vi kan kalla Eva säger till mannen som vi kan kalla Åke att han får stanna på bussen. "Hör du det nu åke, du får stanna på bussen för vi kan inte hjälpa dig på igen då. Jag måste gå med barnen nu".
Mamma och jag står precis utanför bussen och ska precis börja tugga i oss en dönner kebab som vi köpt för att dela på. Då stannar mammas blick på Åke som har bytt plats från sina två till mammas och mina platser så vi ser honom rakt i ögonen. Mamma är lite orolig att han ska kissa på sig eller spy vid våra grejer.
Någon sekund efter säger mamma med en nästan skrikande röst "Men VAFAN GÖR GUBBEN!?!?!?!?" Då ser vi att han snubblar från platserna rakt ner i asfalten med huvudet först. Jag förstod SNABBT vad som skulle hända och får skrik damp och kutar in i det lilla supermarket som finns. Det bir uppståndelse och alla får panik och ringer ambulans. Jag gå ut och där ligger han på marken helt medvetslös och spratlar som en fisk på land och hela han rosslar? Vet inte varflr han gjorde det. Barnen stod och grät och ingen riktigt tröstade dem så jag drog till mig den lilla pojken i armen och kramade om honom och han vara grät och grät. Åh det gjorde så ont att så små ska få något sånt här.
Abmulanserna anländer och dom lyser i hans ögon och gör massa saker och skriker på turkiska. Det går FORT! Eva får hjälp av mamma att packa ur väskorna och jag står och kramar om den lilla pojken. Det kommer en apollo guide från Side som hjälper Mormor Eva och pojkarna till sjukhuset.
Efter kaoset hoppar vi andra på bussen igen och våran gude pratar i microfonen och säger ett par meningar om händelsen med tårar i ögonen. Hon sätter sig brevid oss och vi pratar resten av resan. Det är många på bussen som är mycket ledsna eftersom det handlade om alkohol. Många berättar om att dom också har nära och kära som är alkoholister. Vi sitter och pratar med guiden och hon öppnar vattenflaskan som står vid platsen som Åke satt på. Kan ju säga att det inte var vatten som fanns i den.
Vet inte vad jag ska säga om det. Eva ville väl bara att han skulle behålla lugnet och inte bli spritt spångande galen eftersom att han skrem om vodka på bussen. Men jag tycker inte att hon skulle gett honom sprit. Men jag vet inte vad som är rätt i den situationen faktiskt. På bussen till Side berättade hon att pojkarna hade en liten bebis lillasyster där hemma. Och vår teori är att mamman säkert fått ett nytt barn med en ny man och är nykär och grejer och såg det som ett upperligt tillfälle att barnen åkte iväg med mormor och morfar. Själv hade jag ALDRIG låtit mina små åka med min pappa om jag visste att han hade så grova alkoholproblem.
På flygplatsen kommer guiden fram till och med akston i ansiktet och tårar i ögonen och säger att han har ju då fåt en jätte hjärnblödning och får det inte stopp på den så dör han. Men får dom stopp på den så skulle det operera dagen därpå. Har ingen aning om hur det gick för honom men jag önskar att det skedde något mirakel och att han fick fortsätta leva.
Som sagt en omtumlande resa hem och nu har man verkligen fått sig en tankeställre. Så synd att så många människor lider av så svåra alkoholpreblem idag. Det är skrämmande hur sjukdomen tar kol på människor och anhöriga.
Nu ska jag läsa lite i min bok. Puss
